Överraskning

En halvtimme innan vi skulle köra hem från jobbet igår ringer MrRose till sin fru och berättar att han har pratat med en av våra vicevärdar. Denna vicevärd har tidigare spelat saxofon i ett känt dansband från Staden och nu bor vi alltså i samma förening. MrRose har gjort lite förbättringar på huset, så som en numera fungerande innegårdbelysning och porttelefon. Som ersättning eller vad man ska kalla det erbjöd saxofonisten oss gratisbiljetter till sin konsert. Jag blev genast glad och uppåt, en sån rolig överraskning!

Vi åkte hem, åt en macka och drack lite te innan vi traskade bort till Domkyrkan. Insläppet började kl 18, själva konserten kl 19. Vi kom dit ungefär tjugo minuter efter 18 och då var kyrkan ja nästan halvfull redan. Vi lyckades få en plats på kanten och trots att det är stora pelare i mitten av kyrkan, lyckades vi se en del av scenen. Så med lite mer än en halvtimme kvar till start, vad gör man? Självklart tittade vi på folket som satt runt omkring oss. Ganska snart konstaterade vi att vi kunde känna oss som hemma. Medelåldern låg säkert på 60+. Jag vet inte exakt vad vår medelålder i föreningen är, men inte långt ifrån den här. ;)

Så började då julkonserten, ja för det var ju en julkonsert vi var inbjudna till. Det passar ju bra, så här i adventstid. Vicevärden hade sällskap av en tjej vid pianot, en annan tjej som stod för sången, helt underbar röst och en präst. Samma präst som vigde vårt värdpar i augusti. Det sjöngs julsånger, både kända och okända.

Det bästa med hela konserten var inte i mitten av konserten utan på upploppet. Varför? I programmet som vi fick när vi gick in fanns en psalm med, "Nu tändas tusen juleljus". Då tändes kyrkan upp lite och alla stämde ut i gemensam sång. Tänk dig själv, en stor kör på kanske 1000 personer (vet inte hur många som var där, men kyrkan var typ full), det blir maffigt. Det blir pampigt! Det blev känslosamt. Det var ... nästan så att jag började gråta. Det var så fint och höra alla sjunga. På en god andra plats var när sångerskan sjöng en nyskriven mässa, Ad lucem. Låten hette Ave Maria och den var på latin. Helt underbart bra!

När hela konserten var slut, gick alla fyra fram i mitten och tog emot blommor. Sen tog vicevärden en mikrofon i handen och berättade lite snyggt att han fick ståpäls av att spela tillsammans med sina kamrater. Som avslutning på kvällen sjöng och spelade de Amazing Grace. Hur bra som helst. Mannen berättade efteråt att det nästan var overkligt, precis som om det vore filmmusik. Det var en riktigt bra kväll, även om träsmaken i baken uppkom. ;)