Solstorm

Jag är med i en pocketbokklubb. Vi träffas ungefär en gång i månaden och diskuterar en bok vi gemensamt bestämt oss för att läsa. På ett fik eller hemma hos någon sitter vi och pratar. Ibland har vi extremt mycket tankar och funderingar andra gånger har det varit en tråkig bok som inte lämnar många kommentarer. Just nu är medlemsantalet nere på endast 2 stycken, jag och min fd labpartner från Uni. Så har det varit sista halvåret ungefär. Igår ändrade vi rutinerna lite och gick på bio istället. Kakan och teet ersattes med popcorn och cola. Labkompisen hade läst boken som filmen är baserad på, min kopia står kvar i bokhyllan sedan länge. (Det var INTE den som var månadens bok).

Efter bion tog vi en liten promenad genom staden, biomörkret lämnar inte utrymme för konversationer. Vid stortorget stannar vi och pratar ytterligare en stund. Då hör vi en bilmotor ljud som säger : "Titta hit! Nu kommer värsta coola bilen." MrsRose vänder på huvudet och tittar på en gammal vit volvo, upphottad till ett raggaråk, såå cool ! Killen i bilen trycker lite extra mycket på gasen och ska svänga ner på en sidogata som är precis framför oss. Det är kullersten, det är lite blött. Vad händer? Bilen får sladd och hamnar 180 grader fel, med baken i rätt färdriktning. Först blir jag alldeles paff. Nedanför står nämligen en annan bil och väntar på att få grönt vid trafikljusen. Hade det gått illa, hade Värsta Vita Volvon hamnat med rumpan på bilen framför. Efter ytterligare press på gasen och rattning hanmar Volvon på rätt kurs igen och styr kosan genom korsningen och bort från vårt synfält.

DÅ brister mrsRose ut i skratt! Blöta kullerstenar är inte att leka med, det borde alla bilförare känna till. Även killar i stylade Volvosar som försöker imponera på tjejer som står utmed vägen.

Idag är det äntligen fredag igen. Och det hade varit supertoppen just nu om inte min kära mor ringt tidigare och frågat vad vi höll på med, jag och mina syskon. Jag blev ganska paff, eftersom jag blev beskylld för något min lillebror hade sagt till henne igår. Sen blev jag bara sur och arg. Vad sjutton ska hon ringa till mig och fråga för? Jag har inte pratat med mina syskon på jag vet inte hur länge och det vet hon. Ändå tror hon att jag sitter inne med alla svaren! Jag blir så trött på det här. Jag är bara ansvarig för att mina relationer funkar, jag kan inte ge mamma råd om hur hon ska bete sig med andra människor, det är hon som borde ge dem till mig!

Jag ska göra mitt bästa för att knuffa ut det här ur skallen, för jag vill inte mer ödsla tid och energi på att må dåligt över saker som inte jag kan rå på.