Sedan sist har jag funderat och kommit på bloggämnen flertalet gånger. Saken är bara den att jag aldrig minns vad jag tänkt mig när jag väl sitter framför burken och ska skriva. Men det här hundrade inlägget tänkte jag fokusera på hur en del personer verkligen dras till mig och börjar snacka om saker helt utan att jag ber om det.
En av dessa är en kollega till mig. Hon gör sin praktik här och av någon anledning har jag blivit den som hon tyr sig till. Idag till exempel kom hon och vräkte ur sig allt som hänt under helgen, om hur illa behandlad hon blivit och att hon skulle lägga ner allt vad killar heter (hur många gånger har man yttrat sådana saker?). Vad gjorde jag? Lyssnade snällt och fällde in kommentarer som "okej", "näe?", "jamenvisst". Samtalet liknade nästan det givande telefonsamtalet med min mamma som jag beskrev för ett tag sen.
Vad är det hos mig som gör att människor antar att jag är deras bollplank? Är det något jag utstrålar? Har jag verkligen så goda råd att ge? Jag fick höra en kommentar en i familjen sagt "mrsRose är tacksam och välja för henne" och då syftades det på mitt förhållande till mor och hennes sätt att snacka av sig med mig som åhörare.
Jag har gått i funderingar och tankar på att utbilda mig till psykolog eller terapeut, men nöjde mig med att bara läsa psykologi. Och tydligen nöjde jag mig inte med a-kursen, har totalt 60p i min examen att tillräkna mig! *stolt*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jadu, det där kan man nog fundera på... Även jag är en "papperskorg", som folk vräker ur sig hela sitt liv i. Ibland är det jobbigt, speciellt när jag inte har något att säga, men oftast så känner jag mig nog betydelsefull när det där händer... Får man aldrig något tillbaka, alltså att man själv inte kan gå till någon och spy galla över nåt, eller bara prata, då är det inget kul, men så är det sällan...
Ja, nu hamnade jag in på mig igen, så himla bra på att snacka om mig, men jag tror du förstår vad jag menar...
Och du, psykolog eller terapeut kanske vore ett bra yrke... *hm*
Ha en bra kväll, gumman! *kramas*
Du är en så go och fin tjej. Genuint snälla pesroner som du växer inte på träd och det tror jag att folk snabbt uppfattar och sätter sedan sin tilltro till dig.
Din empatiska och förstående sida ger en möjilghet för andra att finna tröst. Det är inte bra att du tycker det är jobigt och man får faktiskt säga ifrån ibland , så man inte blir utnyttjad.
:-)
100 inlägg!!!
Du är grymt duktig! Det är jätteskul att läsa så "keep up the good spirit!"
Skicka en kommentar