Min kära mor ringde mig tidigare i eftermiddags. Hon ville kolla hur jag mådde och undrade vad jag höll på med, ja på fritiden alltså. Det blev mestadels enstaviga svar på frågorna och ni kan ju själva förstå hur uppmuntrande och upplyftande det var att prata med mig:
"Hur är det?"
"Okej."
"Vad gör du?"
"Inte mycket."
"Har du något roligt att berätta?"
Tystnad.
"Nej."
"Okej, har du nåt tråkigt att berätta istället?"
Tystnad.
"Ja, en kompis mår inte så bra."
Samtalet fortsätter en minut om kompisen.
"Finns det något mittemellan du kan berätta då?"
Tystnad.
"Nej."
"Okej, då får du ha det så bra så hörs vi kanske i helgen. Puss o kram."
"Ja, det kanske vi gör, hejdå. Kram."
Det är ganska tyst och lugnt på jobbet, det händer inte sådär överdrivet mycket på det privata planet heller. Vi skrattar och har det skoj på rasterna, jag umgås med mannen på kvällarna och sen händer inte så mycket mer. Med det i tankarna så finns det inte mycket att berätta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Idag blir det iallafall fredagsfika! Jag hoppas att det livar upp din eftermiddag lite!
Bamsekram
J
Har tänkt på dig massor sedan en vecka tillbaka ungefär.. Har haft så mkt att stå i, och velat låta dig vara lite ifred oxå.. Men du vet att jag finns här, alltid, då du behöver det!
*många kramar* från din ros
Kram vännen! Känns som att jag alltid säger så, men jag känner igen mig.. verkligen!
Skicka en kommentar