Kartongen

Jag behövde inte böna och be att exxet skulle komma igår. Jag smsade honom vid lunchtid och frågade snällt om han kunde komma under söndagen eller inte. Han hade planerat in det, men det skulle inte bli förrän framåt kvällen.

Strax efter sju ringde mobilen. Då satt jag och mannen vid köksbordet och åt mat. Jag ville inte verka för angelägen så jag lät det ringa några signaler innan jag svarade. Och där var han, en lite nervös röst som inte ville störa. Han stod ganska så precis utanför, så jag sa att jag kommer ut och hämtar den. Slängde på mig ett par skor och gick ut.

Vi har en gallergrind, som måste öppnas med hjälp av nyckel från båda hållen. Precis utanför finns det en parkeringsplatser på båda sidorna. När jag kommit ut genom grinden tittade jag först till höger, där stod en Mercedes men ingen människa. Jag tittade till vänster och där stod han, bredvid en Renault. Han såg mig och tittade snabbt ner på mobilen igen. Verkade som att han skrev nåt sms. Vi sa inte så mycket till varandra. Vad skulle jag säga liksom? Men jag frågade om de hållt på och flytta hela dagen. Nästan helt bedrövad svarade han "ja, och igår med." Innan jag tog kartongen och gick öppnade jag den och tittade ner. "När jag öppnade undrade jag vad jag lagt här, men så insåg jag att det här inte var mina saker." Jag tackade för att han kommit förbi med den och han tyckte det mer var en självklarhet att jag skulle ha den. Vi avslutade det hela med att säga ha det bra till varandra. Jag gick hem, vände mig inte om, men jag hörde hur han satte sig i bilen och körde iväg.

Dagarna som gått sedan i tisdags har inte direkt kretsat runt mötet med exxet, det har mer bara legat i bakhuvudet och väntat på att plockas fram. Jag kände mig inte nevös inför mötet, men lite spänd var jag nog. Det verkade som att exxet kände likadant.

Självklart ville jag ju ha svar på mina frågor, om han läst nåt och vad som mer fanns där. Så inne igen öppnade jag kartongen. Överst låg ett arbetsingtyg, jag såg en gammal dagbok, en plastkasse som exxet sa innehöll alla gamla brev, men ingen fotokatalog. Jag lyfte på lite papper och såg en tunn röd bok, blev nyfiken direkt. Det var ett program om musikalen Miss Saigon och jag insåg att gå igenom den flyttlådan kommer väcka gamla minnen till liv. Miss Saigon såg jag och exxet första och enda gången jag var i London. Dagboken var en av mina första, det kommer nog stå en hel del om gymnasietiden... Det är nästan lite skönt att mannen är iväg på tjänsteresa till på torsdag kväll, så jag kan gå igenom den utan att bli störd. Jag kommer hinna gå igenom allt, slänga det som ska slängas och spara det som är viktigt och sen kan jag lägga det på hyllan.