Minnen från det förflutna

Det kom ett sms igår kväll ... sent igår kväll ... klockan 23:09 !! Vilken normal människa skickar sms så sent?? Fast jag ska väl vara glad att personen inte ringde istället, det hade jag nog inte klarat. Det stod:

"Hej mrsRose! Ditt exx här! Jag rensade lite gamla kartonger från Hålan, syster ska flytta. Hursomhelst så är en kartong din, gamla skolkataloger o brev mm. Tänkte ifall det är nåt du ville ha? Synd att slänga utan att gå igenom. Hör av dig. Ha'det!"

För det första blev jag väldigt förvånad. Sist vi träffades var för typ fem år sen, när jag bodde själv i min studentlägenhet, tror inte att jag och mannen hade hunnit flytta ihop. Vi umgicks en kväll, varför kom jag inte ihåg, men det var inget vi gjorde igen. Det kändes oerhört konstigt och konstlat att umgås efter att det tagit slut.

För det andra började tankarna vandra. Har han läst breven? Vad mer finns det där som kan vara personligt? Varför ville han att jag skulle ha kartongen egentligen? Jag menar, det finns ju ingen anledning för honom att spara en sån kartong OCH höra av sig och fråga om jag vill ha tillbaka den. Så jag svarade :

"Hej, hej. Lite sent att messa såhär sent kanske?! Men ja, jag skulle gärna vilja ha den kartongen, har undrat vart mina skolkataloger tagit vägen. Har du möjlighet att svänga förbi med den i helgen?"

Medan jag väntade på hans svar fortsatte tankeverksamheten. Vill han något mer än bara lämna tillbaka kartongen? Hur kommer det bli att träffa honom igen? Jag låg i sängen och skulle sova, men hjärnan ville inte slappna av. Det kom ytterligare ett mess:

"Ingen koll på va klockan är riktigt. ;) hoppas jag inte störde. Jag kanske kan lösa det på söndag, annars får du gärna hämta. Lever katterna?"

Va sjutton? Lever katterna? Inte fråga hur jag har det? Han har väl sina källor om vad som försigår i mitt liv, men det hade varit en artig fråga att ställa. Vår morgontidning avslöjar ju en del som händer. Vi hade vår bröllopsbild inne i tidningen för 2 veckor sen, han såg säkert den. Jag såg hans förlovningsannons för ett år sen (eller nåt, tiden går ju så fort, har ingen koll). Men att småsnacka om såna trivialiteter vid halv tolv var inte vad jag hade tänkt mig. Dessutom skulle jag ha sovit för länge sen så dags.

"Vore snällt om du kunde ordna det på söndag. Birman o Britten är i sina bästa år. Birman blev 9 förra veckan. Vi kan väl höras på söndag och bestämma närmare?! Nu ska jag sova, upp tidigt imorgon! Ha det så länge!"

Jag får gärna hämta? Jag hade först tänkt dra en vit lögn om att mannen är på tjänsteresa med vår bil så jag inte har någon möjlighet att ta mig till exxet, men sen tyckte jag det verkade löjligt och barnsligt. Så jag hoppas på att han kan komma och lämna kartongen, för jag har ingen lust att ta mig till hans boende. Men han får inte komma in i lägenheten, han får stanna utanför vår gallergrind och vänta. Så kommer jag ut hämtar den, så mycket kan den ju inte väga.

Ser ju inte direkt fram emot att träffa exxet, men tror att jag överlever mötet utan problem!