Bröllopsdagen

Så har den varit här, dagen då jag och sambon blev man och hustru. Den gick fort och vi längtade tillbaka redan innan den var slut, gör det fortfarande. Maken sa i bilen imorse på vägen till jobbet att han gärna ville göra om det igen och naturligtvis med samma person. ;)

Dagen började redan vid halvåtta, jag vaknade och var klarvaken med en gång, fjärilarna var redan på plats. Låg kvar en stund i sängen och försökte att inte tänka på hur nervös jag var. Så småningom hoppade jag in i duschen och sköjde av mig de sista spåren av natten. På med lite kläder innan jag i all hast slängde i mig lite fil. Det där med stadig frukost föll ju när jag låg kvar bland lakanen en extra timme.

Halv tio var jag sedan på plats hos frisören. Då blev fjärilarna lite mer rastlösa, men efter en kopp the lugnade de ner sig lite. Mamma kom förbi och tittade till mig lagom till frisören plockat ut alla rullar och börjat tupera håret. Halv tolv var jag klar, fin i håret men klädd som en lodis i övrigt. Mamma hämtade mig och lämnade av mig på andra sidan stan, så jag kom till sminket i lagom tid. Medan söta sminkösen sminkade mig, köpte mamma naglack och gjorde sina fingrar fina. När vi sedan var klara både jag och mamma, tittade fler än en person efter mig. Måste ha sett ganska roligt ut faktiskt, stor frisyr, sminkad, men mysbrallor och fleecetröja ... *hehe*

Hemma igen stod Sambon och rakade sig, i t-shirt och kallingar. Hungrig som en varg fixade vi lite paj och sallad. Mellan tuggorna gick vi igenom vigseln, när vilken psalm skulle spelas, när vem skulle säga vad, ja Sambon var lite orolig för att han inte skulle veta när han skulle svara ja. ;)

Vi fick nästan lite panik när klockan började ticka mot två och vår chaufför ringde och sa att han stod utanför. Jag hade bara fått på mig underkläder, Sambon kämpade med manchettknappar och fluga. Efter bara några minuter ringde även fotografen och sa att han också stod utanför och väntade tillsammans med chaffisen, så han fick komma in och hjälpa till. Då hade jag fått på mig allt utom skorna. :)

När vi färdigklädda steg utanför dörren ropar vår närmsta granne ut över innergården: "hallå, nu kommer de" ! Mitt i gången tittar vi oss omkring och då står en del av gamlingarna på luftgångarna och tittar ner. En bamseapplåd och ett fyrfalligt leve ekade över gården. Det var en upplevelse och de är så söta våra pensionärer i föreningen!! En av dem stod redo med kameran, men vi har sagt att hon ska få ett riktigt kort på oss, vi fick en fin blomma dagen före!

Vi tog oss ut till bilen och sen bar det iväg mot stället vi varit och tittat ut helgen före. Men i stressen som blev glömde Sambon några kuvert som skulle med, så jag fick snällt sitta kvar och vänta en stund i bilen. Ute på Udden tog vi sen många fina kort. Jag väntar spänt på att få se dem!!

Efter att ha lekt fotomodell en timme fick vi ta oss till kyrkan för att möta upp med släkt och vänner. Vi kom ungefär 20 minuter före vigseln skulle börja och det var nog de snabbaste väntande 20 minuter jag varit med om.

Strax efter 16.00 klämtade kyrkklockorna och då var jag alldeles kallsvettig om händerna. Pappa var nog lite nervös han också, även om han inte skulle säga något, bara leda mig fram till altaret. Vigseln gick fort sen. Vi svarade ja båda två, fick lyssna på ett stycke som Lillebror läste, jätteduktig var han även om han var lite nervös. Att läsa efter prästen sen gick jättebra, tappade inte rösten någon gång och såg ett sånt stöd i min makes ögon. När vi gett våra löften spelade vår kantor "För kärlekens skull" instrumentalt på pianot och det var så fint! Enligt maken grät svärmor då, men jag hörde inget.

Vi smet in i ett litet förmak när hela vigseln var över och då sjönk det in för maken, han blev så rörd, han var så lycklig ... och jag blev lika rörd och lycklig över att se hans känslostorm. Det var helt underbart! Vi hämtade oss och sen kom prästen in, gratulerade och sa att vi nog skulle gå ut nu, för det hade börjat regna lite. I dörröppningen till kyrkan stod vi och mottog ett halv kilo risgryn i hår, innanför klänningen och andra möjliga synliga öppningar. Våra stackars gäster stod i ösregnet, alla hade inte ens paraply med sig. Vår snälla chaufför hade varit förutseende och tagit med sig stora paraply som täckte allt och lite till. Vi hoppade in i bilen medan gästerna stod i samma dörröppning som vi kommit ut genom och skyddade sig från regnet. Faster hann lämna två champagneglas och lite bubbelvin till oss innan vi åkte iväg mot festlokalen. Tack!




När vi ungefär en halvtimme senare dök upp vid Herrgården hade våra gäster fått något att skåla med och vi hälsades välkomna av allihop. Sedan kom alla fram och gratulerade oss. Alla tyckte att vigseln varit vacker, att jag var vacker och var glada!! Vi minglade lite inomhus innan vi smet ut igen för att ta ytterligare kort. Eftersom det duggade lite då, följde kusinen med och höll lite papaply ovanför oss.

Cateringen meddelade att maten var redo att ätas, så vi tog oss uppför trappan. Maten skulle intas på övervåningen. :) Plockade lite av allt på buffén, det fanns ju massor att välja på! Under middagen fick vi höra öppningstal av pappa, följt av svärfar, som pratade om jollar och båtar och sjöng och hade sig. Två ur killgänget läste telegram som kommit. Något jag kommer komma ihåg var alla killars kupp när maken befann sig vid buffébordet... Fick puss på kinden av allihop och av storebror fick jag en stor en på munnen. Jag satt och flinade flera minuer efteråt. Maken undrade naturligtvis vad som hänt när jag satt där med ett stort fet smil på läpparna. ;)

Tjejerna tog sin revansch när jag stod och pratade med storebror sen. *hehe*

Våra toastmastrar lekte med oss också, kollade om vi var eniga genom att ställa frågor som vem som är bästa bilföraren, vem som släpper väder mest ... och tydligen var vi ganska samspelta. *tihi* Efter intagen efterrätt, som bestod av glass och jordgubbar, var det dags för presentöppning. Fick många fina glas, skålar, presentkort, en supersöt tavla av Flickan och tre set med lakan. Var det möjligtvis en pik ?!

När allt i matväg var borta, tog dansen vid. Första dansen ville vi dansa till samma som i kyrkan, men det var ju någon som tyckte annorlunda. Det gick ganska bra ändå. ;) Baren med drinklista som vi fixat blev också lyckat. Folk hängde mer där än på dansgolvet, men jag tror att alla någon gång stod och dansade till någon låt. Till och med farfar, 81 år fyllda, höll igång. Det var skoj!

De sista gästerna åkte hem vid tretiden och då var dagen över. Vår bröllopsdag! En helt underbar dag, som vi aldrig kommer glömma. Nu ser jag fram emot att få se alla bilderna som vår fotograf tog! Tack alla söta vänner som gjorde dagen till vad den blev!!