Sporadiska inlägg gör att jag gärna vill att det som kommer in i bloggen är något värt att läsa. Så dagens bloggämne blir av den allvarliga och personliga karaktären. De senaste dagarna har jag varit extremt trött på vägen till och från jobbet, har inte kunnat läsa (att det varit en svår bok har inte gjort det enklare direkt) och istället blundat. Naturligtvis vandrar tankarna på sitt eget vis ... Idag kom jag på varför jag känner mig lite nedstämd ibland, oftast är jag dock glad och lycklig just nu, allt rullar ju på.
I min nätvän msTake's blogg läste jag häromdagen hur hon var den som lyssnade, tröstade och ställde upp för sin vän som hade det jobbigt. Jag blev lite ledsen i ögat när jag insåg att msRose gärna ville vara i hennes skor. Idag, på bussen, när tankarna var överallt och ingenstans, slog det mig, jag har inga vänner! Jag är ensam! Eller nej, inte riktigt ... jag har vänner ... vill bara att de ska finnas närmare! Så, kan ni inte flytta hit??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Eller du flyttar norrut, rosen min?! ;-) Jag tycker oxå att många av mina vänner bor alldeles för långt bort. Det har ju blivit lite så sedan man började få vänner på nätet. Man knyter band som blir starkare med tiden och många ggr växer man ifrån de vänner man har eller har haft där man bor (gamla klasskompisar osv). Vi får vara glada åt att vi har varandra ändå, trots att det är många mil som skiljer oss åt! *varm kram*
Klart du har vänner! Och ok, jag kommer ;) Kraaam!
Jag är din vän!!! Du hjälper, tröstar och lyssnar på mig! Ok, jag flyttar... Nä, men jag känner lite som du. Jag har nästan inga vänner kvar här, och det känns... Det är tråkigt. Så glad att jag har dig och mina andra nätvänner :-)
Och eftersom jag kom på att jag är anonym här, så var det Lottis som skrev det förra inlägget...
Ni är så goa, mina kära vänner !! Klart jag vet att ni finns där, det kändes bara så ... tomt ... när jag skrev sist. :) *kramar till er alla*
Skicka en kommentar