Svårstartad

En ny dag ... och nya tag. Vaknade kvart över tio och kom upp en kvart senare ... men utvilad är jag inte direkt. Så seg och vill inget hellre än att gå och lägga mig igen, gärna med sällskap från en härligt varm och gosig Sambo !! Men se, det går inte ... Sambon är först och främst på jobbet, sex mil härifrån, blir svårt att få honom i säng just nu. Och för det andra har jag massor att göra här hemma, när jag nu var iväg ungefär hela dagen igår. Disken bara väller över på bänken i köket ... veckans tidningar ligger som en egen duk på köksbordet ... och det är så skiiitigt överallt!!

Så här spelas det musik i högtalarna, med hög ljudvolym ... Musik som man blir glad av och får inspiration att göra något av. Jag skulle utan större problem kunna fastna framför burken hela dagen annars ... och det går ju inte för sig.

Familjeproblemen jag nämnde igår ... eller inatt ... det är helt enkelt så att det har pågått en tävling mellan oss syskon precis hela livet. Jag vet inte om det beror på att mamma inte spenderat tid med oss barn, sett just våra behov ... för det skulle ju i så fall fungera som en förklaring att vi tävlat om hennes uppmärksamhet.

Nu kanske man kan fråga sig om pappa inte har något att säga till om ?! Nej, han har nog inte det. Det är mamma som har bestämt och ofta har man gått som en vilsen liten flicka mellan mamma och pappa för att få svar på om man fick åka iväg till en kompis, om man fick ta en macka, om man fick äta lite glass ... För ingen av dem ville bestämma ... Det skulle i sin tur förklara varför jag hela tiden vill eller behöver höra att jag är speciell och att jag är omtyckt.

Häromkvällen såg jag på BabyBoom ... löjligt kanske, men det var intressant. När Malin Berghagen beskrev sina fyra barn, kunde jag lätt identifiera mig med hennes nr 3 i ordningen. En speciell flicka som lätt hamnar i bakgrunden om man inte stannar upp och plockar fram henne. Det kunde inte vara mer träffande!!

Så jag hoppas att jag inte blir likadan som min mamma när det väl är dags för mig att ta på mig föräldrarrollen. Jag vill att mina ska veta att jag älskar alla precis lika mycket, inget favoritbarn här inte!! Oj, så det lät ... hur många barn ska jag ha egentligen ? Fyra ? Nä, det tror jag knappast Sambon går med på. Två har han sagt, en av varje ... ska se vad barnfabriken kan göra åt det önskemålet ... öööh ...

Skämt å sido ... Om man kan hitta förklaringar till varför man är som man är genom att analysera sin egen familj, så är jag nog en bra bit på vägen. Har du nån tanke om det, så får du gärna lämna den. Ska lyssna lite mer på musik, sen blir det plock i lägenheten !!