Webbis

Igår fick jag glada nyheter, de vill ha mig som ny webbis på Palatset !! Och det är nog precis vad jag behöver. Närmsta tiden kommer innehålla en hel del möten, förhoppningsvis inspirerande, en massa kodande och det bästa av allt; ingen tid över för att tänka på jobbiga saker !!

Trodde jag ja ... Det funkade fint under kvällen igår, men humöret var absolut inte på topp någon gång under gårdagen. Det skar sig flertalet gånger med sambon, grät en del och var allmänt sur och grinig. Hade jag inte mått så kasst utöver det här, så hade jag tippat på PMS. Men vid det här laget borde mina läsare veta att allt verkligen inte är så bra som det borde vara.

Inuti huvudet har jag massor med energi, ork och inspiration att göra saker, men kroppen, eller resten av jaget vill inte vara med på de noterna. Vad gör man för att motivera sig själv till att göra saker, som man vet att man kommer må bättre av senare ?? Kan nån svara ??

Igår pratade jag med en nätkompis ... hon sa att jag ska sluta ta allt så himla personligt, sluta nedvärdera mig själv och glädjas åt de framgångar jag har. Som utomstående såg hon på min situation med öppna ögon och försökte plocka upp mig från mig mörka hål. Tack vännen !! Men jag har så svårt att ta till mig de snälla sakerna hon sa till mig, utan problem kunde jag bortförklara hennes argument som sa att jag är en stark person. Varför ?? Varför kan jag inte se att det jag har gjort faktiskt kräver styrka och mod ?? Tvekar jag ?? Var det för drastiskt gjort av mig ?? Nej, den där tjejen har inte varit den vän som jag trodde jag hade i henne. Men det är alla andra jag sårat på vägen som jag mår dåligt för. Har de hamnat i mitten, fastän det aldrig var min intention ?? Jag bad inte dem välja, jag valde ju åt dem ...

Jag har iaf bokat mig på ett träningspass som börjar om 1½ timme, kanske det kan få mig lite gladare. Det är ju min favvo-Ledare, så det borde funka.