Vänner

För ganska så precis en månad sen blev jag arbetssökande efter flera års studier vid Uni. Det blev en vändning i rutiner som inte alls passade mig. Helt plötsligt hade jag ingenting som jag var tvungen att göra (förutom att söka jobb då) och jag började tänka en hel del på saker som jag stoppat undan, funderingar som funnits där tidigare. Jag kände mig bortglömd av en tjej som jag tidigare umgåtts väldigt mycket med.

Förra veckan kände jag att det inte kunde fortsätta såhär längre, så jag bestämde mig helt enkelt för att bita i det sura äpplet och konfrontera henne. Och i mitt fall blev det ett mail. Jag skrev om mina känslor, hur jag tycker och tänker om saker som hänt sista tiden (kan ju säga att jag inte mådde nåt vidare bra då). Reaktionen jag fick tillbaka hade jag inte väntat mig. Hon skrev ett mail tillbaka och i det gick hon till attack, ställde sig i försvarsställning och tyckte i princip att jag kunde göra andra bättre saker med min lediga tid än att tracka ner på henne. Jag kände mig väldigt dissad som vän och såg inga tecken på att hon kanske tog på sig en del av skulden, det var helt enkelt mitt fel.

Tillsammans med henne har vi varit ett gäng tjejer som umgåtts en del. Vi är alla så olika att vi flera gånger sagt att vi är förvånade att vi kan träffas och ha kul allihop. Men i och med det här bråket med henne, så bestämde jag mig för att bryta kontakten med de andra tjejerna också. Jag skulle hela tiden påminnas om det som hänt mellan mig och henne och må sämre igen. Min Ängel blev något slags mellanled, eftersom hon fick se vad som skrivits mellan oss. Jag visade det bara för att hon skulle förstå vad det var som hade hänt, men kanske var det fel att göra så ...

Nu har det som sagt gått ungefär en vecka och jag har mått annat än bra under den här perioden. Min Sambo vet inget om det här, riktigt varför jag inte berättat för honom är väl att jag vill lösa det här på mitt sätt.

Tyvärr har det här skapat en kil mellan mig och Ängel också, men eftersom vi båda vill förbli vänner tror jag att det kommer att lösa sig. Det hoppas jag iaf ... idag kommer hon till Stan, bor i Storstan i vanliga fall. Tror vi ska försöka ses på torsdag eller fredag, beroende på när hon har tid. Finns många hon vill träffa när hon är hemma.

När jag vaknade imorse, låg jag kvar en stund i sängen och funderade lite (på vad jag skulle göra idag), ställde jag mig frågan om jag skulle skriva ett mail till den där tjejen igen och säga varför jag inte vill vara hennes vän längre. Men jag kom nog aldrig fram till något. På ett sätt tycker jag att det ligger i hennes intresse och vilja försöka lösa det här, men hon har ju än så länge inte visat några tecken på det, så varför skulle jag då bry mig?

Jag är ett ganska stort fan av serien Vänner och det känns som att jag känner karaktärerna så pass bra att jag ska döpa om mina vänner så de får samma namn. Monica, som jag umgåtts ganska mycket med under hösten, har jag också lyckats såra i hela den här processen. Jag nämnde aldrig nåt för henne och eftersom hon fick höra av Ängel att jag ville vara ifred, tog Monica det som att jag inte ville att hon skulle höra av sig. Men nu vet hon hur läget är och hon har åkt hem till sin familj några dagar. Vi får se vad som händer när hon kommer tillbaka till Stan.

I måndags satt jag på MysCafé och pratade med Phoebe en sådär 3 timmar eller nåt. Berättade för henne vad som hänt, hon frågade hur jag mådde och hur jag kände osv. Det blev en hel del tårar, men jag tror faktiskt att det hjälpte. Igår fällde jag bara några tårar när jag läste Alla hjärtans dag-kortet jag fick av mina föräldrar och idag har jag inte varit ledsen nånting. Kanske hjälpte med träningen igår ?!

Nej, nu måste jag plocka med disken och sen blir det jobbsökande en stund.
Bye!