Ingen motivation

Det tar emot.
På jobbet.
Förra veckan upptäcktes ett fel och jag möttes av kalla ord från några personer (inget elakt, men tonen var kall). Jag kände mig enormt påhoppad. De satt tre stycken herrar i samma rum, med mig på högtalartelefonen och hade jag varit med där inne hade temperaturen säkerligen sjunkit till nollan. Jag har inte riktigt återhämtat mig från den kallduschen. Därför tar det emot. Det tar emot att göra det jag ska göra på jobbet. Men jag gör det. Jag biter ihop. Jag sitter där på min plats och gör det jag förväntas göra. För varje sak som går bra, som inte blir fel, kan jag andas ut lite till.

När någonting går fel söker man alltid efter en syndabock. Någon som ska stå till svars för vad som inte gick som det skulle. Den här gången kändes det som att det var min tur. Jag ser det inte som att det är endast mitt fel. Vi arbetar i kundteam. Då faller det på hela kundteamet att det blir rätt. Imorgon ska jag ta mig tid till att få ihop en bra formulering på vad som hände. Sen hoppas jag på att kunna gå starkare ur det här.

Jag vet inte om det bara är det här som tynger mig, men mrsRose är inte sitt vanliga glada jag. I förhoppning om att det skulle kännas bättre med motion, tvingade jag mig själv att gå runt sjön igår.
Det hjälpte.
Igår.
Idag är det grått igen. Det kan visserligen bero på att jag stannade uppe och såg "Sweet home Alabama" igår, gick inte och la mig förrän halv tolv. Så idag blir det en tidig kväll för mig och då känns det säkert bättre imorgon.