Nytt försök

Jag gör ett nytt försök, för jag tror att inspirationen har återkommit.

Ju mer jag tänker på den här farsdagmiddagen, ju fler saker kommer jag på som jag stör mig lite smått på. Eller stör kanske inte är det rätta ordet ... funderar på är nog bättre. Lillebrors flickvän, låt oss kalla henne Trollet, verkade mest sitta och lida under kvällen. Jag satt faktiskt och tyckte synd om henne. Mamma tänker inte alltid efter innan hon öppnar munnen, igår var inget undantag. Hon sa saker som sårade pappa och som inte hade nåt att göra under vårt firande av fars dag. Att Trollet och Sambon tvingades att lyssna på det var jobbigt. Jag som brukar kunna lätta upp stämningen, visste inte vad jag skulle säga. Det var pinsamt helt enkelt.

I eftermiddags var vi hos Sambons föräldrar och firade pappan i den familjen, svärfar. Under samtalet där tänkte jag tillbaka på gårdagen. En stor skillnad jag märkte var att när jag ville säga något idag lyssnade faktiskt de andra, men igår när jag försökte berätta nåt verkade alla mer eller mindre ointresserade. Hur kul tror du det kändes på en skala? Inte alls! Mamma var så fullt upptagen av sitt prat, att endast en ynklig fråga om hur JAG hade det kom upp. För att inte tala om pappa, det var ju hans dag, det var han vi skulle fira! Men varför tänker en del människor inte längre än vad näsan räcker?? *sucka*

Nåt kul har hänt under helgen! Båda papporna fick lotter av oss. Pappa vann på tre av fyra, totalt 70 kronor, svärfar vann på en av två, 50 kronor. Kul att de fick en vinst, om än en liten vinst. :)