Jag ska !!!

Jag har bestämt mig nu, jag ska få ihop ett bra brev och berätta var jag står idag! Så jag sätter mig och börjar ... vad får jag fram? "Hejsan!" ... och sen då? Frågar man hur det står till och berättar det senaste ur det egna livet? Nej, det är ju inte därför jag skriver ...

Det kan inte fortsätta såhär, att med jämna mellanrum stanna upp och fråga sig själv varför? Varför vill hon inte träffa mig? Om jag letar bland minnena kan jag säkert hitta en bra och trolig anledning, men jag är som förblindad av mina egna tankar och finner inget svar. Hur jobbigt är inte det?

Berättar man hur det sårade, hur bortplockad man kände sig, när hon inte hörde av sig? Eller hade jag misstolkat alltihop och att det var JAG som skulle höra av mig? I sådant fall har jag gått runt i två månader och fumlat i mörkret helt i onödan. Men det är nog inte så det ligger till ... Tiden räckte inte till? Jag trodde inte att du verkligen ville träffas? Eller, vad värre är, jag har ångrat mig, du är ingen jag vill ha kontakt med längre?

Enda sättet att få veta med säkerhet är ju att skriva brevet, men risken finns ju att man utlämnat sig själv ännu en gång och inte får något svar tillbaka. Men MsRose, var det inte just det du ville uppnå?? Att få ett avslut, så du kan gå vidare sen? Ja jo, det var det ju ...